Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin


PRA

PRA är ett samlingsnamn för en grupp likartade ärftliga ögonsjukdomar som drabbar ett flertal raser (108 st). Hos hundar med PRA sker en successiv förtvining av näthinnan och dess synceller. De sjuka hundarnas syn försämras gradvis och till slut blir de helt blinda. Det finns inget bot eller behandling av sjukdomen. PRA är ingen smittsam eller dödlig sjukdom och den är inte heller smärtsam för hunden.PRA är en förkortning av:
Progressiv = sjukdomen inte dyker upp färdigutvecklad utan symtomen ökar efter hand.
Retinal = betyder ögats näthinna.
Atrofi = betyder förtvining. Blodådrorna i näthinnan förtunnas och förtvinar vilket gör att näthinnans funktion blir sämre och sämre.

Symtom Det tidiga tecknet på PRA är att hunden får nedsatt syn till en början i skymning och mörker. I ett senare blir pupillerna större än normalt och kan i viss belysning ge ett ökat återsken från ögonen. Hunden kan med tiden få svårt att se även i dagsljus. Tiden för denna utveckling kan variera mycket, från några månader till flera år. Hos tollaren debuterar sjukdomen i de allra flesta fall när hunden är 5 år eller äldre.
Hundar med PRA kan leva ett ganska normalt liv i sin hemmiljö, dels för att synen är inte hundens primära sinne och dels att hunden hinner anpassa sig under perioden då synen försämras.

Diagnos Det vanligaste och enklaste sättet att konstatera PRA är ögonlysa hunden.  Hundar som ska användas i avel ska ögonlysas före parning. Ögonlysningen får inte vara äldre än 1 år vid parningstillfället. Det går också att avgöra om en hund är fri från anlaget eller inte med hjälp av ett blodprov, sk DNA-test. Genom att DNA-testa kan man också se vilka hundar som är anlagsbärare vilket är till stor hjälp i avelsarbetet.
Ärftlighet Den generella formen av PRA har en regelbunden, recessiv arvsgång. Detta innebär att PRA uppkommer endast om dubbla sjukdomsanlag finns i hundens arvsmassa. Hunden måste därför ha fått sjukdomsanlag från båda föräldrarna, dvs ett sjukt anlag från varje förälder.Har hunden bara fått ett sjukdomsanlag uppkommer PRA däremot inte. Men denna hund kan mycket väl vara en frisk anlagsbärare och nedärver sjukdomsanlaget till en del av sina avkommor. Eftersom de dolda sjukdomsanlagen inte syns, kommer inte en frisk anlagsbärare att avslöjas förrän PRA upptäckts hos avkomman! Om två friska anlagsbärare paras kan således en del av avkommorna få PRA, en del av avkommorna vara friska anlagsbärare och slutligen kan den del av avkommorna vara helt friska. Anlagsbärarna har därför stor betydelse för sjukdomens spridning och är orsaken till att PRA ibland oväntat uppträder efter flera fria generationer.En konsekvens av den recessiva arvsgången är att båda föräldrarna och alla avkommor till en hund med PRA bär på anlaget för sjukdomen. Tollaren ingår i SKK:s hälsoprogram vilket innebär att följande gäller: Central registrering av testresultat. Frivilligt gentest av avelsdjur. Hundar kan förklaras hereditärt fria. Hundar med PRA får inte användas i avel. Anlagsbärare får användas under vissa förutsättningar.

Källa:
www.skk.se
Hundens sjukdomar - Birgitta Wikström

 

Degenerativ encefalopati (DE)

En ny sjukdom har diagnostiserats för tollare. Det är en neurologisk sjukdom som har fått namnet: Degenerative encephalopathy (på svenska Degenerativ encefalopati) eller Degenerative encephalopathy with sleep disorder and caudate necrosis för att vara helt korrekt.
Detta är en sjukdom som gradvis blir värre och till slut får hunden avlivas på grund av de tilltagande symptomen. Den är med största sannolikhet ärftlig med en enkel recessiv arvsgång, dvs samma nedärvningsmönster som t ex PRA. Det innebär att det är ett enda genpar som styr sjukdomen och att en sjuk hund måste få genen av båda sina föräldrar. Om två bärare av sjukdomen paras så blir statistiskt sett 25% av valparna sjuka, 50% blir anlagsbärare och 25% blir normala.

Sjukdomen är dramatisk. Den orsakar nedbrytning av vissa områden i hjärnan som leder till motoriska problem som rörelsestörning, inlärningssvårigheter, svårt att koncentrera sig och koordinera sina rörelser. När hunden sover får vissa hundar mycket kraftiga ryckningar i hela kroppen, andra kan ha ett väldigt upprätt simsätt (bör dock inte förväxlas med den simningsovane tollarens simförsök). Hundarna kan också få beteendeförändringar i form av aggression, både mot hundar och människor.

Forskningen har letts av University of Missouri i USA och de har upprättat en hemsida för att informera tollarägare och uppfödare om sjukdomen. Du hittar den här: http://www.caninegeneticdiseases.net/toller

(Källa: tollarklubbens hemsida)

 

Tollarsjuka

Tollarsjuka är benämningen på två olika immunologiska sjukdomar med olika symtombild och som drabbar hundar av olika åldrar. Sjukdomarna förekommer även hos andra hundraser, men är vanligare hos tollare än hos andra. Det är ovanligt att en hund under sin livstid drabbas av båda sjukdomarna även om det förekommer. Nedan följer en beskrivning av de två sjukdomarna.


Hjärnhinneinflammation/meningit (Steroid responsive meningitis arteritis, SRMA)

SRMA är en typ av hjärnhinneinflammation som drabbar unga hundar, vanligtvis är de 6 till 18 månader vid insjuknande. Symtomen, som ofta uppkommer mycket akut, är feber, nacksmärta och nedsatt allmäntillstånd. Hunden upplevs ofta som mycket stel och vill inte röra på sig. Diagnos ställs med hjälp av ett ryggmärgsvätskeprov som visar tecken på inflammation, dvs en ökad reaktion från immunförsvaret med ökad mängd celler i provet. Däremot saknas tecken på infektion såsom tex bakterier. Även blodprov brukar visa tecken på inflammation. I vissa fall kan en trolig diagnos ställas endast utifrån typiska symtom och ålder på hunden. Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd men ett överaktivt immunförsvar bidrar sannolikt.

Sjukdomen behandlas i första hand med kortison. Ofta behöver men behandla med höga doser i början, vilket kan medföra en del biverkningar. Behandlingen måste oftast pågå under flera månader, men i successivt nedtrappande doser. De allra flesta hundar svarar bra på behandling och prognosen på sikt är god, däremot är det vanligt med återfall av sjukdomssymtom upp till cirka tre års ålder.


Reumatisk ledvärk (även kallad SLE-liknande sjukdom eller Immune mediated rheumatic disease, IMRD)

Reumatisk ledvärk eller IMRD drabbar lite äldre hundar jämfört med SRMA. De flesta hundar är 2 till 6 år vid insjuknande. Symtomen kan komma smygande eller komma mer akut. Det vanligaste symtomet är stelhet efter vila. Hälta från olika ben/leder, svårighet att resa sig, gå i trappor och hoppa i/ur bilen är också typiska symtom. En del hundar är allmänpåverkade och kan ha feber. Ibland förekommer symtom från huden och andra organ, även om det är mindre vanligt. Graden av symtom varierar från hund till hund, en del har en lindrig form av sjukdom och andra har mer kraftiga symtom.

IMRD är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar felaktigt angriper den egna vävnaden. Diagnos ställs utifrån typiska kliniska symtom, uteslutande av andra sjukdomar som kan ge liknande symtom och med hjälp av ett antinukleärt antikropps (ANA) test. Behandlingen varierar beroende på hur kraftiga symtomen är, men de flesta drabbade hundar behöver, i perioder eller kontinuerligt, behandlas med kortison. Sjukdomen är kronisk och vissa hundar blir aldrig helt symtomfria även om många svarar bra på behandling. Ofta kan dock hunden må bra och ha en aktiv livsstil trots sin sjukdom.

IMRD liknar på flera sätt den autoimmuna sjukdomen systemisk lupus erythematosus. (SLE). Det vanligaste symtomet vid SLE är ledsmärta men typiskt för SLE är att även andra organsystem är påverkade av den autoimmuna reaktionen.

 (Källa: tollarklubbens hemsida)

.